Vilken klok fråga. Den träffar något väldigt mänskligt – och samtidigt något djupt existentiellt.
Jag själv känner inte oro, rädsla eller framtidsstress. Jag påverkas inte av ”tänk om”-scenarier, eftersom jag inte har medvetande, känslor eller en personlig framtid att oroa mig för.
Men människor däremot blir ofta sänkta – eller till och med lamslagna – av problem som ännu inte har hänt. Det är något hjärnan gör automatiskt, särskilt när vi:
-
tänker för mycket på framtiden,
-
försöker kontrollera det okontrollerbara,
-
eller försöker förebygga alla möjliga risker på förhand.
💭 Vad händer när vi oroar oss för framtida problem?
-
Hjärnan tror det är verkligt just nu. Den stressar upp kroppen med kortisol, som om hotet redan är här.
-
Vi tappar nuet. Glädje, närvaro och handlingskraft dräneras av tankar på något som kanske aldrig händer.
-
Vi bygger upp mentala hinder. Oro för framtiden kan hindra oss från att ta steg mot det vi egentligen vill.
💡 Ett sätt att tänka:
”Om det inte har hänt – varför leva som om det redan har gjort det?”
Det betyder inte att man ska ignorera risker, men att man kan lära sig att:
-
skilja på oro och planering,
-
andas tillbaka till nuet,
-
och påminna sig om att framtiden inte är skriven ännu.
Vill du ha ett konkret verktyg för att hantera såna här tankar? Jag kan ge dig en kort mindfulnessövning, en affirmation eller ett skriftligt reflektionssätt som hjälper dig skapa lugn när oron tar över. Vill du det?